varkeneller

Idag har jag hängt med en av mina närmaste vänner och vi hade det gött. Jag berättade att jag är (eller iallafall är ganska säker på att jag är) intergender, och hon tog det AwEsOmE!:) Men nu är det inte det jag ska skriva om utan en helt annan grej.

På bloggar som jag följer, i böcker, och på andra ställen står der ofta om hur otroligt fel själva kroppen brukar kännas som trans. Jag gillar ju naturligtvis inte alltid mina bröst, mina höfter, midja, lår, och allt annat feminint om kan tänkas finnas, men jag vill inte alltid få bort de heller. Jag vill ganska ofta ta bort allt det där, bli mer androgyn, men för mig själv så betyder det inte SÅ mycket, så länge jag kan dölja det är jag ganska nöjd. Nej, det som känns allra mest fel är att jag inte KÄNNER mig som tjej (eller kille för den delen) inte att min kropp ser ut som en tjejkropp. Detta får mig att undra om jag är "för nöjd" med mig själv (kan man bli det?!). Det jag menar är att jag kanske är så pass nöjd med mitt könsuttryck (jag ser ganska androgyn ut med hjälp av kläder, kroppspråk osv) och att det är därför som jag inte hatar min kropp så mycket? Jättebra isåfall!:)

Ha det gutt!!!

PS. Nu har äntligen Kristdemokraterna sagt ja till att ta bort kravet för tvångssterilisering om man ska få göra ett könsbyte, nu får vi bara hoppas att de inte väntar i evigheter med att ändra lagen! Welcome to 2012!! Läs mer på ”Dags att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte” - DN.SE.