varkeneller

Oro och ångest: Är ca dubbelt så vanligt bland transpersoner som homosexuella/bisexuella cis-personer.

 

Självmordstankar: Ca varannan transperson har övervägt att ta sitt liv.

 

Självmordsförsök: 21% av transpersonerna som svarde har försökt ta sitt liv, men i den yngre kategorin (16-29år) har 27% har försökt ta sitt liv. 

 

Riskabla alkoholvanor: 16% av dom transpersoner som svarade hade riskabla alkoholvanor, och i åldern 16-19 hade 31% det. 

 

29% Av transpersonerna som svarade har låtit bli att gå ut ensamma.

 

20% av transpersonerna som svarade har blivit utsatta för våld dom senaste 12 månaderna, och 1/3 har någon gång blivit utsatta för våld.

 

41% har fått ett kränkande bemötande.

 

Källa: ungdomsstyelsens under sökning "hon hen han" från 2010

 

Jag duschar, och ser hur äcklig jag är. 

Jag byter om, och ser hur äcklig jag är.

Jag sitter stilla, och ser hur äcklig jag är.

Jag blundar, och känner hur äcklig jag är. 

Jag lyssnar på ashög musik, blundar, och vet hur äcklig jag är.

Nu är det jul för alla som firar det. Vi gör, och det kan nog bli mysigt i år. Mina syskon med respektive är här för första gången på ett tag, och jag är taggad. Ha en asbra jul och ett gött lov till oss som har turen att ha lov. :) Kram

 

Ligger i soffan och kollar på betnér direkt, och mamma kollar på landet runt (eller heter det sverige runt?), och dom pratade lite om pronomet hen. På stan frågade dom en äldre dam vad hon tyckte om hen, och hennes otroligt gripande svar var (nästan på ordet) "det är dumt" när hon fick frågan varför det är dumt så tvekade hon, och sa sedan "men hen, det är ju en höna". Då vet vi. Aldrig med använda ettt ord som betyder något annat på något annat språk.

En annan "varför ha ett ord för två personer"Jaha... Då vet vi, killar är en person och tjejer är en. Han la iof till "du fattar vad jag menar".. 

Och jag blir bara lite lagom irriterad och rädd för Sverige.

Jag äcklas av mycket, väldigt mycket. Jag äcklas att lukter, av vissa åsikter, av rätt mycket ätbart (även om jag gillar mycket ätbart också), människor överlag… Jag har länge äcklats över mig själv, och min kropp. Den är fel, och jag kan inte påverka den så mycket som jag hade velat. Jag ser helt okej ut egentligen, inte tjock, inga ”fel”, helt normal. Men det mesta på min kropp hade varit normalt på någon annan, men på mig är det fel. Bröst, höfter, tjejben, jag kan till och med inbilla mig att mina fötter ser feminina ut. Men det gör dom inte, och jag måste lära mig att se det fina med mig.

Mina ögon har en rätt häftig färg, mörkt gråa, dom ser helt svarta ut på vissa bilder, och det är lite coolt.

Jag har tydliga nyckelben, också positivt. Kanske feminint, men jag tycker det är snyggt så skit samma.

Jag har blek hud, det är också rätt fint, även om det kan vara mindre bra, för man ser direkt när jag rodnar etc.

Faktiskt, så finns det mycket fint som varken är feminint eller maskulint på mig, och dom flesta. Det är bra.

Nu väntar jag spänt på remissbekräftelsen från sexologen, den borde komma när som helst. Sen är jag ännu lite närmare mitt älskade stophormon. 

Det var rätt kul. Från en GIGANTISK klädhög återstår nu fyra tröjor och några jeans. Resten var för fult/tjejigt/tight. Hittade dessutom denna klänning, som jag kanske hade när jag var typ fyra. Jag tycker mig minnas när jag hade den, och jag kan faktiskt inte minnas att jag tyckte den var hemsk. Kanske kände jag mig till och med fin i den, även om jag generellt inte var så mycket för flickiga saker då heller.
Men nu är den i en påse, snart kommer den att vara på väg till Litauen, och det känns bra att ha fått undan min sista klänning. 

Jag kan inte rå för det. Allra helst ska det vara medelålders, heterosexuella cis-män. Sådana som kramar mig så att jag pressas ihop, klappar mig på kinden och ogenerat frågar om jag har en pojkvän? Sådana som ser sig själv som lite lite bättre än mig, och faktiskt tycker att jämnstäldhet är rätt onödigt. 

Problemet är att jag inte bara kan hålla mina känslor av äckel till personer som visar sviniga tendenser, utan känner så mot i princip alla män, ända till dom visar någon annan sida. 

Egentligen är det otroligt korkat av mig att dra alla över en kam på detta sättet, det är antagligen bara ett fåtal som verkligen är idiotiska, och eftersom att jag är emot att behandla en grupp människor annorlunda än resten så är det också väldigt motsägelsefullt. 

Jag har alltid vetat att jag äcklas av män, men först förra helgen när jag var med min pappa på en av hans vänners födelsedagskalas slog det mig hur mycket. Från att jag kom in genom dörren så blev jag kramad alldeles för hårt, blev nerföst i en av gubbarnas knä, fick frågor om killar gång på gång, förväntades leka med dom snoriga ungarna som sprang runt där osv. Det intresanta är att där var en kille i min ålder, han blev inte nedföst i någons knä, fick ta i hand som vuxna människor, och istället för att han fick uppmaningar att leka med barnen så blev han visad till en data där han kunde sitta. 

Familjen vi var hos kanske var ovanligt korkade, men helt ärligt, bara för att jag har fitta ska jag tycka det är helt okej att leka med ungar, bli kramad lite när som helst och aotomatiskt älska barn? Skulle inte tro det.