Det finns mycket som (enl mig) är jobbigt.
Kroppen är jobbig; Jag hatar mina bröst. Jag hatar mina höfter. Jag stör mig på att mitt ansikte är "tjejgulligt". Är irriterad på att jag har en såkallad timglaskropp. Folk anser att det är fint med timglas, och det är det säkert, men inte på MIG!
Men det som är jobbigast, ja faktiskt manglar kroppens jobbighetsgrd med hästlängder, är (nästan) hela sammhället. Sverige ska ju vara jättejättejämnställt, och öppet och accepterande, vilket vi säkert är på många vis, men det märks fan inte om man kollar på hur folk reagerar.
BARA för att folk VET att jag råkar vara född med en styck fitta på kroppen, så blir jag behandlad efter det. Som igår, när jag var på släktkalas, fick jag frågor om det är någon snygg kille i klassen, om jag har pojkvän, om jag har haft någon. När jag svarade nej så frågade dom om ingen var kär i mig då, jag är ju så söt (!). Jag svarade att det finns en som jag vet gillar mig, och dom ville såklart att jag skulle berätta. Jag sa att hon heter **** och är så och så gammal bor där och där osv. Och vet ni vad dom säger? Men Alex, sånnt kan du inte hålla på med, du som är så fin, du kan lätt få en pojkvän osvosv. Jag blir så jävla sur!
Om man snackar om trans kan man höra saker som: Ja, det var då lättare på min tid när flickor var flickor och pojkar var pojkar.
Man blir uppdelad kille/tjej hela tiden, även när man inte tänker på det, klädaffärer, skoaffärer, skolan arbetsplatser, barnkalas, och nästan överallt på ett eller annat sätt.
Har man olika kön har man också olika förväntningar på sig, tjejer pluggar hårt, och får ett bra jobb. Vill ha familj, och barn. Gillar att träffa vänner på små mysiga fik, och bara sitta där och snacka skit om folk. Gillar att hjälpa till gör dom också. Killar skiter i skolan, är äventyrliga, längtar inte så mycket efter barn och får ett jobb som är välbetalt (trots att dem sket i skolan).
Om man som biologisk tjej, men inte är så tjejig, så är man antingen en pojkflicka, eller gay. Och om man är född med kill-kropp, men beter sig tjejigt, gudförbjude, så är man bög. Och om man bryter mot normerna i samhället, då är man körd.
Folk säger att det bara är en fas, att dom (eller någon i deras närhet, typ kusin) också var där, också "trodde" att dom var trans, eller helt enkelt bara klädde sig i det andra könets kläder. BARA för att revoltera, såklart.
Folk tar sig makten att fråga en vem man vill ligga med, vad man har mellan benen, och andra, ofta rätt otippade, intima saker. Gör dom inte det, så låtsas dom att dom FÖRSTÅR en, säger att dom förstår precciiis hur det känns och att dom älskar/tycker om en ÄNDÅ!
Hade vi levt i en värld där det inte spelade någon roll om man hade fitta eller kuk hade jag antagligen inte märkt att jag var trans, jag hade aldrig mått dåligt över det, eller ens tänkt på det. För om hela fitta/kuk grejen hade varit ungefär lika stor (liten) som om man är höger eller vänsterhännt, hade det heller inte spelat någon roll vad man hade. Men nu är det inte så, och mitt svar på frågan är att samhället är det som är värst.
