varkeneller

Were here, were queer, get used to it!

ÄNTLIGEN.

Kategori: Utredningen.

Nu har jag äntligen fått besked på vad som ska hända med utredningen. Jag skulle (ska) ju till sexolog, men tidligen har man dragit ner på dom som jobbar med könsutredningar, så nu tar det längre tid att få tid. Jag kommer därför att skickas till bup igen, till samma psykolog som innan, men nu har hon fått information och uppgifter från sexologerna, så att hon kan gå vidare med mig och göra grunden i undersökningen. Efter det, när grovjobbet är gjort så skickas jag till sexolog. Jag kommer äntligen vidare. 
Det negativa är att jag måste vänta i ytterligare två månader innan jag får tid, men nu vet jag iaf. 
Grattis, mig. 

Hemma igen

Kategori: jämnställdhet

Nu är jag hemma. 
Jag har blivit klämd på röven av en gubbe. 
jag har varit tacksam att jag passerat såpass bra som kille at jag kan smita in på killtoan (kortare köer ju).
Jag har blivit flörtad med av en riktigt ful kille. 
 
Jag har också upptäckt att jag får väldigt olika bemötande beroende på hur jag klär mig och vad jag utstrålar. Om jag har på mig sådana kläder som jag brukar ha (typ jeans och skjorta, tröja, hoodie) och utstrålar det jag brukar mot folk jag inte känner eller är intreserad av (rätt kylig, avståndstagande, men trevlig om jag måste), så beteer sig folk trevligt mot mig, men låter mig vara ganska mycket. Utom vissa, som finner det intressant att ifrågasätta mig, för att jag inte följer vissa regler som egentligen inte finns. 
En kväll, när jag var sjukt trött och inte riktigt orkade ha svar på tal eller se stark ut, och hade lite mer feminina kläder så tog sig folk friheten att röra vid mig mer, inte direkt kränkande (bara snubben som tafsade på min röv), men klappade mig på axeln, kinden, la en arm om mig. Väldigt irriterande och ovant faktiskt. 
Jag antar att detta beror på att det är mer okej för både män och kvinnor att röra vid en "liten tjej" än en mer maskulin person. Man tar sig liksom rätten till det. Precis som att killar (läs gubbar) ofta kramar tjejer medan dom skakar hand med killar. 
 
Nu har jag börjat praoa, på ett café (asmysigt), och bestämt mig för att göra ett högst ovetenskapligt experiment. Nämligen att olika dagar medvetet utstråla helt olika saker, ena veckan så feminin jag kan, andra så maskulin jag kan och se om jag får olika bemötande, vilket jag är rätt säker på att jag kommer att få faktiskt. Frågan är vilka. Jag kommer att ha på mig precis samma sak; jeans och prao-tröja, förkläde. 

Funderingar.

Kategori: bullshit

Varje år är vi på skidresa, i Österike. På något konstigt sätt lyckas min identitet ALLTID bli ifrågasatt. När jag var yngre (vi snackar 8-9 år, innan jag funderade så mycket på vad jag var) så blev jag alltid tagen för kille. Inte för att det störde mig, jag har alltid tyckt att det har varit roligt att förvirra.
Dom senaste åren har det hänt varje gång vi åkt ner eller hem därifrån har jag blivit utslängd från tjejtoan, och killtoan. Inte så konstigt kanske, när man har mjukisbyxor, mössa och tjocktröja. 
Förra året så berättade jag om en dröm för en (vuxen) tjej vi bor med, typ att en liten kille stod och skrek att kan fanns eller något, och i samma veva hade jag sagt att det inte störde mig att bli tagen för kille (kanske att jag tyckte om det till och med), och hon sa typ "Men du kanske är en kille egentligen, men gör inte om dig, det är nog bara jobbigt". 
Jag förstår att det var väl menat, men samtidigt var det så FEL. Att inte korrigera sig är ju otroligt korkat, om man vill må bra (i mitt fall, iaf). 
Förra året fick jag essutom frågan om jag var straight eller inte av flera olika personer.
Nu åker vi igen på fredag, och det ska faktiskt bli kul at se om det blir likadant i år. 

Juste, gaypropaganda var det ja.

Kategori: samhälle

Haha, detta är ganska sjukt.
Som tur var verkar även evenemangschefen hålla med mig, annars hade det varit rätt illa faktiskt. 
 
Jag sitter och väntar på att QXgaygala ska börja igen, mest för att se alla pristagare. Egentligen käns det ganska onödigt att hbtq-personer ska ha en egen gala, men samtidigt är det kul att se att dom FINNS. Dem flesta andra galor brukar ju vara ganska normativa rätt igenom. 
 

Kan man älska någon annan om man inte älskar sig själv?

Kategori: life

Ibland tror jag inte det, men det kan man. Jag älskar min hund, jag älskar min mamma, mina syskon och jag älskar i alla fall en av mina vänner. 
Tyvärr älskar jag inte mig själv, jag tycker om ganska mycket om vissa saker, men jag finner mig själv motbjudande och.. liksom fel, allt som oftast. 
Däremot tror jag inte att jag är så bra på det, att älska folk. Jag är irriterande och jobbig, gnällig och inte så snäll mot dom jag är nära som jag borde, och det kanske skulle bli bättre om jag älskade, var nöjd och hemma i mig själv, jag vet inte. Eller så är jag bara sådan. 
Så, älska folk kan man ju, men ajg har väldigt svårt att se att jag skulle kunna vara tillsammans med någon, vara förälskad eller kär, om jag känner som jag gör mot mig själv. Skulle jag bli kär i någon nu, skulle det antagligen bara vara något slags försök att må bra, skaffa mig bekräftelse från mitt undermedvetna. Skulle jag gå in i ett förhållande nu skulle det antagligen ha skitit sig ganska totalt, för om man ska älska någon, som i att vara kär, är det nog ett måste att ha någon form av självkärllek och självrespekt för att det ska funka. Det är vad jag tror just nu, i alla fall. 
Jag började fundera på detta när en kompis frågade vad jag trodde, och torr ni annorluna får ni gärna förklara.