varkeneller

Were here, were queer, get used to it!

ÄNTLIGEN.

Kategori: Utredningen.

Nu har jag äntligen fått besked på vad som ska hända med utredningen. Jag skulle (ska) ju till sexolog, men tidligen har man dragit ner på dom som jobbar med könsutredningar, så nu tar det längre tid att få tid. Jag kommer därför att skickas till bup igen, till samma psykolog som innan, men nu har hon fått information och uppgifter från sexologerna, så att hon kan gå vidare med mig och göra grunden i undersökningen. Efter det, när grovjobbet är gjort så skickas jag till sexolog. Jag kommer äntligen vidare. 
Det negativa är att jag måste vänta i ytterligare två månader innan jag får tid, men nu vet jag iaf. 
Grattis, mig. 

Bup

Kategori: Utredningen.

Skulle ringa bup idag för att berätta hur det hade gått att berätta för mamma om att jag kommer att åka till en sexolog i vår (dom ville inte skicka remissen förren jag berättat för henne). 
Jag berättade som det var, att jag helt enkelt inte har kunnat förmå mig att berätta det för mamma. Jag SKA göra det, annars kommer jag ju inte vidare någonstans med utredningen.
Så nästa vecka ska jag ringa igen, och då ska jag ha berättat. Det klarar jag. Sen skickas min remiss, och den grundligare utredningen kommer att börja. Det känns bra, det jag är orolig för är att dom (som handledaren på bup) ska tro att min låga ålder och enl bup "otrygga hem" har ett finger med i spelet, men förhoppningsviis är dom mer kunniga än handledaren på bup. 
Så nästa vecka ska jag ringa bup och säga att jag har berättat och sen är det igång igen. :)

Bup...

Kategori: Utredningen.

Var på bup i går. När jag kom in i rummet så frågade jag om min psykolog från UM hade ringt (hon har försökt få tag på min andra psykolog), och det hade hon. Dom hade gemensamt beslutat att skicka min remiss till sexolog. Jag blev jävligt glad, verkligen. Min psykolog skulle skicka den samma eftermiddag. 
Jag frågade om hur min psykolog trodde att det var bäst att säga till mamma, om vi skulle ha något möte och förklara vad som är på gång eller om jag bara skulle säga det eller om vi skulle skita i att berätta det. 
DÅ kommer hen på att hen inte alls kan skicka remissen förren hen har fått min mammas godkännande. Lite sent att komma på det när jag precis hade fått reda på att jag "var vidare". 
Alltså jag är rätt säker på att mamma kommer att godkänna det, men nu kommer det att förskjutas ännu längre, bara för att jag stälde en praktisk fråga. Jag ska iaf prata med mamma och sedan be henne ringa till bup och sen ska jag, eventuellt vi på möte där, och sen får vi se om hon skickar remissfanskapet. 
Sen skulle hen iaf läsa upp remissen för mig, och den var fan inte bra. Jag blev kallad "flickan" flera gånger, det stod att jag inte kände mig tillräckligt kvinnlig (vafan, jag är ju inte kvinna ALLS, det är det som är grejen) och andra småfel. 
Eftersom att jag redan var sur, ledsen och förbannad så fick jag då ett mindre trevligt litet utbrott på psykologen. Hen bad iaf så mycket om ursäkt och skulle ändra det. Hen sa också att "jag har ju aldrig haft ett sådant här fall innan, det är inte lätt att veta". Som om man inte kan räkna ut att jag inte vill bli kallad flicka. -.-
Men ja, det löser sig väll, det måste det göra. 

Gjort.

Kategori: Utredningen.

Det blev redan idag, imorgon kunde inte min mentor, och på onsdag ska mamma opereras, och sen är hon lullig på smärtstillande haha. 
Pappa var inte med, han är utomlands. Det känns både bra och dåligt, bra för att jag slipper ta det med honom, för att jag slipper bli orolig för att han ska slänga ut mig eller vara allmänt elak. Men egentligen hade det varit bättre att ta honom nu också, så att man hade blivit av med hela smällen. Men nu är det som det är. 
Mamma reagerade sådär. Bra på ett sätt; hon grät inte inför mig. Kassare på ett annat, hon har i princip inte pratat med mig förutom när hon berättade att "alla tonåringar är osäkra på sig själva, så är det. Det är inget att utreda sig för, lilla gumman." Utom det har hon inte sagt så mycket mer öhv, utom svar på direkta frågor (kan du skicka smöret?).
Men ja, jag är nöja, det hade kunnat bli så mycket värre. Utredningen kommer att fortsätta, och det är allt som betyder något. :)

Bup, igen.

Kategori: Utredningen.

Var på bup igen idag, och som tur var träffade jag en ny person idag. Hen var mycket mycket bättre, hade läst på lite innan och var inte alls som den förra. Hen hade tagit reda på var hen skulle skicka mig härnäst, och hen föstod min situation ganska väl. Det känns bra faktiskt. 
Min mentor har pratat med min psykolog, och han kommer antagligen att bjuda dit mina föräldrar nästa vecka. På ett sätt känns det faktiskt bra, jag kommer (om dom låter mig fortsätta) inte behöva smyga med att jag åker till bup och UM, och i vilket fall som helst så kommer jag kunna vara mig självhemma, och jag behöver inte oroa mig för att någon som vet råkar nämna det eller att det ska komma fram på annat sätt. 
Dom kanske kommer låta mig fortsätta på utredningen om min mentor säger att det är jätteviktigt för mig osv, men vi får se. Jag kan inte påverka det ändå. 
Att det kommer bli ett helvete här hemma är en annan sak, det kan jag stå ut med. 
Det är väll vad som har hänt hittils. Ha det gött!

Frustrerad.

Kategori: Utredningen.

Var på bup som planerat idag. Jag skulle tillsammans med en man där svara på frågor som alla som kom till bup tydligen skulle svara på. Jag fick tex försäkra att jag inte skadade djur, haha. Det kom en fråga om man hade några funderingar om sin sexuallitet, och innan jag han säga någonting så sa han att jo, det har du ju, det är ju därför jag var där". Jag fick förklara att det inte handlade om sexuallitet, utan om könstillhörighet. 
Sen skulle vi prata om vad jag ville ha ut av mina besök hos bup, och jag sa att jag ville börja på en utredning. Han undrade vad för utredning jag ville börja på, och jag sa då att det var könsutredning som det stod i remissen. Han sa till mig att det gör man inte på bup, så jag fick förklara att jo, man börjar där. Under denna tid hade han kallat mig tjej flera gånger, och när han gjorde det igen sa jag typ "ja, men nu är jag ju inte tjej, det är ju därför jag är här" och han svarade det mindre intelligenta "jo, men du ÄR ju en tjej, du är ju *mitt tjejnamn*"Jag blev ganska irriterad och frågade varför han inte respekterade mig, och han sa att han respekterade mig helt och fullt, men jag var ju trots allt en tjej. Jag kan säga att jag var väldigt nära att dra. 
Jag hade inte förväntat mig att dom skulle vara såhär okunniga, och blev väldigt förvånad. Men jag kommer att få en ny tid, och antagligen kommer jag inte att träffa honom i fortsättningen. Hoppas verkligen inte det iaf. 

Samtal från bup.

Kategori: Utredningen.

Bup ringde nyss, och gav mig en tid redan imorgon klockan 10:00. Dom ska fråga lite frågor för att få mer inormation, och sen (nästa möte igen) kommer allt att börja. Jag hoppas att hen som ringde förstod något av det jag sa, i mitt febriga och hesa, men väldigt glada tillstånd. haha.

Remiss: skickad.

Kategori: Utredningen.

Nu är remissen skickad, och jag är sjukt nöjd. Där står vad jag vill, vad jag har gjort, och den känns väldigt... perfekt. Och jag är stolt, haha, att jag har lyckats. Det är nu man inte ska tänka på att det är nu utredningen börjar, och att jag har hela resan framför mig, hehe. Den kommer komma fram redan imorgon, och sen rullar det ju på. 

RUBRIK

Kategori: Utredningen.

Imorgon ska jag vara på UM (ungdomsmottagningen) kl kvart i två, för att "fila" det sista på remissen innan den skickas. Känns gött att veta att det kommer hända saker nu. Jag är lite nervös, för sist jag var där så pratade vi lite om hur relationen till mig själv har utväcklats sen jag kom dit första gången (ca ett år sen), och hon lyfte fram lite saker jag sagt som hon tyckte visade på min mognad och säkerhet, att detta inte är en tonnårsrevolt utan allvar. Dessa saker var sånnt jag aldrig hade heft en tanke på att man skulle kunna vända och vrida på som hon gjorde, men det känn ju skönt att det är till min fördel. Men om jag sagt saker som är så possitiva, måste jag ju sagt saker som inte är så bra också. Nu kommer jag ju att få en ny journal, men det måste ju vara samma sak nu, om inte mer att dom kommer att tolka saker jag säger, på sätt som jag inte hade tänkt att man kan göra. Rörigt, men ni får försöka förstå hur jag menar. 
Det jag ska försöka utståla och få fram (psykologen på UM har tipsat, vet inte om hon får det egentligen men jag är tacksam för alla tips jag får!) är att jag är mogen för min ålder, att detta ine är något jag kom på över en natt och att jag har funderat på detta länge. Iom att jag är så ung så kommer dom antagligen att vilja följa mig ett tag, för att se att det inte bara är en fas typ, men sakerna jag nämnde skulle kanske eventuellt skynda på det liiiite. 

HELLYEAH!

Kategori: Utredningen.

Fan vad jag är glad, lättad och nervös. Torsdagen den 6/8 kommer min remiss till bup att skickas. Jag ska till UM på eftermidagen och läsa igenom och fixa lite på remissen tillsamans med min psykolog där, och sedan skickar vi den. Dom får den på fredagen eller måndagen och kommer att gå igenom alla remisser på tisdag. Antagligen kommer jag att få ett telefonsamtal redan på onsdagen, eller tom på tisdagseftermidagen. Sen bokar vi tid och allt är igång. 
Och det bästa av allt -mina föräldrar kommer inte att bli kontaktade, eller jo, men inte i början av utredningen iaf. Det är sjukt bra, jag hade antagligen inte kunnat börja förren jag var 18 annars, och jag väntar fan inte i 3.5 år. 
Jag är ännu gadare än jag trodde att jag skulle bli, nästa lite lycklig. Men jagfår inte glömma att jag inte har börjat än. Det är många hinder kvar, och mycket som kan gå fel. Men vad kan jag göra? Inte mycket, bara vara ärlig och bestämd. Detta SKA gå.