Magnus Betnér <3
Kategori: tips
Klippet är gammalt, har rätt dålig kvalité, och dom flesta har nog sett det. Men helt ärligt, jag älskar detta.
Femen.
Kategori: jämnställdhet
Dom hade nyss ett reportage om en feministisk grupp, Femen, från Ukraina. Dom demonstrerar för bla samkönade äktenskap, bara genom att visa sina bröst.
Min pappa satt och kollade på det, och sa typ rätt ut i luften "ja, jag kanske skulle protestera jag också, snart finns det ju inga vanliga (han menade heterosexuella) äktenskap kvar, ahahahah". Jag blir så frustrerad, på hur vissa folk vägrar se orättvisorna i samhället. Och vadå att det snart inte finns några heteropersoner kvar, vad är det för bullshit? Jag menar, det finns säkert fler som är öppna med attt dom inte är hetero nu än när min pappa var ung, men det beror ju endast på att det är mer accepterat nu, och därför vågar folk komma ut. Det är sjuälvklart BRA, men ändå kan inte vissa bara acceptera det utan en massa spydigheter.
Jag kan inte heller förstå att folk kan bli så upprörda för att ett gäng tjejer visar sina bröst, det är lite sjukt. Men tack vare att folk blir så upprörda, så syns ju Femen mer, och får ut sitt budskap, och det är ju iof bra.
TJEJ
Kategori: life
Om någon mer får för sig att kalla mig tjej ikväll så kommer denne att få en smäll på käften. Tack för att jag fick klaga av mig lite.
Remiss √
Kategori: remiss
Nu har jag äntligen berättat om att jag kommer att skickas till sexolog för mamma (även om jag mer sa det som "öhh ja, jag har nog glömt att säga att bup kommer att skicka mig till ett ställe i Lund i vår. nu vet du det höhö"). Han sa typ bara, jaha okej, gör det då. Så jag är nöjd. Min handledare på bup skulle ha ringt mig idag, men missade det, så jag rigde och frågade och hennes sekreterare skulle påminna henne imorgon. Sen är jag ÄNTLIGEN vidare.
En annan positiv sak är att jag blev tillsagd att jag var på en tjejtoa här om dagen, jag blev mycket glad (konstig sak att bli glad över kanske...) och sa att jag går på vilken toa jag vill. :D
Hihi!
Kategori: samhälle
Vi (högstadiebarn i min komun) har precis fått våra skolkataloger, sådana som man ser alla i hela komunens skolor. Rätt kul att kolla i.
Iaf så hade min bästa vän, och en tjej i hennes klass som jag känner lite halvt tittat i den när dom fick den, och pekat på mig, och då hade en annan i deras klass kommit fram och frågat om jag var min bästa väns pojkvän. Riktigt så var det ju inte, hehe, men ett rätt komiskt missförstånd. Dessutom blev jag ju överdrivet glad över att någon uppenbarligen tog mig för kille (bättre med kille än tjej).
Bup
Kategori: Utredningen.
Skulle ringa bup idag för att berätta hur det hade gått att berätta för mamma om att jag kommer att åka till en sexolog i vår (dom ville inte skicka remissen förren jag berättat för henne).
Jag berättade som det var, att jag helt enkelt inte har kunnat förmå mig att berätta det för mamma. Jag SKA göra det, annars kommer jag ju inte vidare någonstans med utredningen.
Så nästa vecka ska jag ringa igen, och då ska jag ha berättat. Det klarar jag. Sen skickas min remiss, och den grundligare utredningen kommer att börja. Det känns bra, det jag är orolig för är att dom (som handledaren på bup) ska tro att min låga ålder och enl bup "otrygga hem" har ett finger med i spelet, men förhoppningsviis är dom mer kunniga än handledaren på bup.
Så nästa vecka ska jag ringa bup och säga att jag har berättat och sen är det igång igen. :)
Just...
Kategori: life
be yourself, they said
It will work fine, they said..
Jag HATAR ordspråket "var bara dig själv!" eller "var alltid dig själv!" och alla dess fortsättningar "alla andra är redan upptagna" "det är det du är bäst på" etc. Det är en fin tanke, det kan jag hålla med om, men det är inte alltid det fungerar.
Så fort man bryter mot samhällets normer på ett eller annat vis (behöver inte vara hbtq relaterat), så börjar folk ha åsikter om en, och då är det inte alltid possitivt.
Och helt seriöst, om jag alltid skulle vara 100% mig själv, då skulle jag nog inte ha några vänner kvar heller. Jag menar, hur ärlig och rak man än kan vara med sina vänner, så är iaf inte jag så rolig och trevlig innerst inne (höhö).
Naturligt vis ska man vara sig själv i den utsträckning det fungerar, men lite kommer nog alla, alltid behöva ändra på sig själva för att funka i vardagen.
Så, nu har jag fått ur mig den irritationen!
Bup...
Kategori: Utredningen.
Var på bup i går. När jag kom in i rummet så frågade jag om min psykolog från UM hade ringt (hon har försökt få tag på min andra psykolog), och det hade hon. Dom hade gemensamt beslutat att skicka min remiss till sexolog. Jag blev jävligt glad, verkligen. Min psykolog skulle skicka den samma eftermiddag.
Jag frågade om hur min psykolog trodde att det var bäst att säga till mamma, om vi skulle ha något möte och förklara vad som är på gång eller om jag bara skulle säga det eller om vi skulle skita i att berätta det.
DÅ kommer hen på att hen inte alls kan skicka remissen förren hen har fått min mammas godkännande. Lite sent att komma på det när jag precis hade fått reda på att jag "var vidare".
Alltså jag är rätt säker på att mamma kommer att godkänna det, men nu kommer det att förskjutas ännu längre, bara för att jag stälde en praktisk fråga. Jag ska iaf prata med mamma och sedan be henne ringa till bup och sen ska jag, eventuellt vi på möte där, och sen får vi se om hon skickar remissfanskapet.
Sen skulle hen iaf läsa upp remissen för mig, och den var fan inte bra. Jag blev kallad "flickan" flera gånger, det stod att jag inte kände mig tillräckligt kvinnlig (vafan, jag är ju inte kvinna ALLS, det är det som är grejen) och andra småfel.
Eftersom att jag redan var sur, ledsen och förbannad så fick jag då ett mindre trevligt litet utbrott på psykologen. Hen bad iaf så mycket om ursäkt och skulle ändra det. Hen sa också att "jag har ju aldrig haft ett sådant här fall innan, det är inte lätt att veta". Som om man inte kan räkna ut att jag inte vill bli kallad flicka. -.-
Men ja, det löser sig väll, det måste det göra.
