varkeneller

Were here, were queer, get used to it!

Fyfan.

Kategori: hbtq

Jag borde inte bli förvånad, antagligen, men detta hade jag inte väntat mig.
Sjukt är vad det är. 
 
 
 

Steriliseringskravet är borta! :D

Kategori: hbtq

Nu är steriliseringskravet för att få byta juridiskt kön borta, äntligen. 
Jag förstår verkligen inte att det inte har skett förren NU, 2013. Men nu är det borta, och jag har firat i min ensamhet (och lite via skype, med han som skriver denna bloggen mrklila.blogg.se -). 
FAN VAD BRA SVERIGE, VI GÅR FRAMMÅT. 

PRIDE!!

Kategori: hbtq

Nu är pride i full gång i Stockholm, och jag sitter hemma i Skåne och surar för att jag inte är där. Men om några år hoppas jag kunna vara där, eller nej, jag SKA vara där. Tills dess så får jag väll fortsätta kolla på miljoner med bilder och fira i mitt rum haha. 
Jag ber om ursäkt för dålig uppdatering, men för en gångs skull så HINNER jag inte. Det lär jag dock göra när skolsn börjar, haha. ;) Ha det så bäst tills dess. 

bullshit

Kategori: hbtq

Hej!
Nu är jag hemma i skåne igen efter besök i dom smålänska skogarna och i nått annat litet ställe vid typ norrköping. Det har varit mycket trevligt, men det är otoligt skönt att vara hemma. 
På vägen dit så örde vi typ ett radioprogram om hen-debatten och lite sånt. Min kära fader blev lite berörd av det,men på fel sätt. Han tyckte attd det var
"HELT SJUKT LARVIGT att hitta på ett sånt ord (han har nog hört det innan, men nu hade han väll tid att tänka på det eller något), VAD ska man med det till? MÄN är MÄN och KVINNOR är KVINNOR och allt annat är påhitt! Dettta ledde dessutom in honom på homosexuallitet, det är inget att ha, det är ju bara en trend! Tur att ingen av mina barn är en hen, eller bög."
Detta känns ju UNDERBART för mig att höra, med planer på att komma ut för honom nu i höst, för att kunna påbörja utredningen. Vettefan hur detta kommer att gå alltså. Men vi får se, jag kan ju inte precis påverka utgången, det är HAN som måste ändra sig, inte jag. 
Däremot har jag flera gånger under resan blivit tagen för kille, vilket känns jättebra! Bättre kille än tjej iaf om man säger så. 
Hade så gött!

Vad är jobbigast med att vara trans?

Kategori: hbtq

Det finns mycket som (enl mig) är jobbigt. 
Kroppen är jobbig; Jag hatar mina bröst. Jag hatar mina höfter. Jag stör mig på att mitt ansikte är "tjejgulligt". Är irriterad på att jag har en såkallad timglaskropp. Folk anser att det är fint med timglas, och det är det säkert, men inte på MIG!
Men det som är jobbigast, ja faktiskt manglar kroppens jobbighetsgrd med hästlängder, är (nästan) hela sammhället. Sverige ska ju vara jättejättejämnställt, och öppet och accepterande, vilket vi säkert är på många vis, men det märks fan inte om man kollar på hur folk reagerar.
BARA för att folk VET att jag råkar vara född med en styck fitta på kroppen, så blir jag behandlad efter det. Som igår, när jag var på släktkalas, fick jag frågor om det är någon snygg kille i klassen, om jag har pojkvän, om jag har haft någon. När jag svarade nej så frågade dom om ingen var kär i mig då, jag är ju så söt (!). Jag svarade att det finns en som jag vet gillar mig, och dom ville såklart att jag skulle berätta. Jag sa att hon heter **** och är så och så gammal bor där och där osv. Och vet ni vad dom säger? Men Alex, sånnt kan du inte hålla på med, du som är så fin, du kan lätt få en pojkvän osvosv. Jag blir så jävla sur!
Om man snackar om trans kan man höra saker som: Ja, det var då lättare på min tid när flickor var flickor och pojkar var pojkar.
Man blir uppdelad kille/tjej hela tiden, även när man inte tänker på det, klädaffärer, skoaffärer, skolan arbetsplatser, barnkalas, och nästan överallt på ett eller annat sätt.
Har man olika kön har man också olika förväntningar på sig, tjejer pluggar hårt, och får ett bra jobb. Vill ha familj, och barn. Gillar att träffa vänner på små mysiga fik, och bara sitta där och snacka skit om folk. Gillar att hjälpa till gör dom också. Killar skiter i skolan, är äventyrliga, längtar inte så mycket efter barn och får ett jobb som är välbetalt (trots att dem sket i skolan).
Om man som biologisk tjej, men inte är så tjejig, så är man antingen en pojkflicka, eller gay. Och om man är född med kill-kropp, men beter sig tjejigt, gudförbjude, så är man bög. Och om man bryter mot normerna i samhället, då är man körd.
Folk säger att det bara är en fas, att dom (eller någon i deras närhet, typ kusin) också var där, också "trodde" att dom var trans, eller helt enkelt bara klädde sig i det andra könets kläder. BARA för att revoltera, såklart.
Folk tar sig makten att fråga en vem man vill ligga med, vad man har mellan benen, och andra, ofta rätt otippade, intima saker. Gör dom inte det, så låtsas dom att dom FÖRSTÅR en, säger att dom förstår precciiis hur det känns och att dom älskar/tycker om en ÄNDÅ!
Hade vi levt i en värld där det inte spelade någon roll om man hade fitta eller kuk hade jag antagligen inte märkt att jag var trans, jag hade aldrig mått dåligt över det, eller ens tänkt på det. För om hela fitta/kuk grejen hade varit ungefär lika stor (liten) som om man är höger eller vänsterhännt, hade det heller inte spelat någon roll vad man hade. Men nu är det inte så, och mitt svar på frågan är att samhället är det som är värst.

Utmaning, igen!;)

Kategori: hbtq

Svarar på Hildegards utmaning, allmäntflumm - flummigt värre !, men gör ingen egen, har ju precis gjort det!;)
1. Vad hatar du mest med dig själv? SVAR: Att jag har ett visst självhat.
2. Om man äter upp sig själv, försvinner man helt eller blir man dubbelt så stor, vad tror du? SVAR: Man blir lika stor som man var innan, jö!
3. Har du några fobier? SVAR: Klaustrofobi, och snigelfobi. :P
4. Om du fick lägga till ett skolämne, vilket som helst, vad skulle det vara? SVAR: Lägg dig ner och sov.
5. Vad är din största lyckokälla? SVAR: Vänner och hund.
6. Trä eller metall: SVAR: Trä
7. Din favorit tv-serie? SVAR: TVshop. Nej, jag vet inte.
8. Vad stör du dig mest på för tillfället? SVAR: Otacksamma människor.
9. Vilka bloggar följer du? SVAR: Dom som jag ha länkat till.
10. Vad tycker du om hbtq-personer över huvud taget? SVAR: Att dom (vi) är människor, och oftast jävligt coola.

Men är det OK att SPOTTA på golvet då?!

Kategori: hbtq

För ett tag sedan var jag hos min granne. Hen är penisionär och brukar vara intressant att prata med (kanske ska tilläga att hen inte har en aning om att jag är hbt). Denna dagen halkade vårat samtal in på mina kompisar i "stan" (märks att man bor på landet ;)). Jag berättade om en tjej, och min granne frågade om hon hade någon pojkvän. Jag svarade att hon inte hade någon pojkvän just då, och att hon var queer, och lika gärna kunnde träffa en tjej, eller något annat. Hen visste inte så mycket om hbt i allmänhet och bad mig förklara vad queer var. Jag förklarade att för min kompis (queer är kan ju betyda olika för olika människor) var det att hon inte bryr sig om kön, det hon bryr sig om är personen. Att hon går sin egen väg, och i vissa fall korsar könsnormerna, och skiter i vad andra tycker om det. Min granne frågade lite, tex; Men beter hon sig normalt? Är hon trevlig? Vad har hon för kläder? Jag svarade, och försäkrade att min kompis var minst lika trevlig som alla "vanliga" hetero-cis-människor. Skillnaden var bara att hon kan bli kär i vilket kön som helst, och vågar vara sig själv och göra det hon vill. Då sa min granne: Men så funkar det ju inte, om du kommer hem till mig och spottar på golvet, trots att du vet att man inte ska göra så, men gör det ändå, tycker du att det är okej? Jag blev helt ställd. Jag sa att det inte var jämförbart, men sen gav jag upp.
Är det inte rätt sjukt att jämföra att spotta på någon annans golv och att älska vem man älskar? Det tycker iallafall jag.

Hen

Kategori: hbtq

Detta handlar inte bara om pronomet "hen" utan om all sorts hbtq, men hen är ett bra exempel, och för många cispersoner verkar pronomenet hen vara all sorts trans ordifierat.
Såhär verkar många människor reagera när hen kommer på tal:
Och det är kanske inte så konstigt heller, om man tänker efter. Vi lever i en bekväm, och ganska enkel värld. Vi har en ganska enkel livscykel:
*varning för ironi*
´´Man föds, och får antingen en rosa aller en blå sparkdräckt, sen, under de första åren av ens liv blir man behandlad liiite olika, beroende om man har rosa eller blåa kläder. Sen börjar man skolan, åren går, och i högstadiet så träffar man antagligen någon man blir kär i. Rosa människor blir kära i blåa, och tvärt om. Såklart. (Vid den här tiden har man antagligen slutat klä sig i blå eller rosa, men man räknas förtfarande som blå eller rosa.) Sedan tar den kärleken slut och skolan också, man börjar gymmnasiet, slutar gymnasiet och flyttar hemmifrån och pluggar vidare eller börjar jobba. Efter ett tag hittar man en ny person att bli kär i, av den andra färgen, man flyttar ihop och får med tiden barn. Barnen får en rosa eller blå sparkdräckt, och allt börjar om.``
Sen kommer någon idiot fram och förklarar att det inte funkar så, att det finns lila personer också, och gröna, blå, gula och röda. Jag förstår att man blir rädd då, det hade jag också blivit.

Om man fick välja bort.

Kategori: hbtq

FRÅGA: Om jag hade fått välja bort att vara trans, hade jag gjort det då?
SVAR: Svårt att säga. PÅ ett sätt hade jag kunnat leva mycket bekvämare om jag hade varit cis (cis=person som inte är trans). Jag skulle kunna vara nöjd med min kropp, inte känna mig kränkt och förbisedd hela tiden, vara orolig för att komma ut, ja kort sagt sluppit att vara trans. Men samtidigt så BEHÖVS vi, för att det ska bli mer accepterat att vara trans. För att göra livet lättare för kommande generationer med transpersoner. För att få en mer öppen värld. På många sätt för att hjälpa oss själva. Men människan är på många sätt en självisk jävel, och frågan är om jag hade tänkt på att förändra världen, när jag kan tillgodose mina egna behov.Hade man frågat när det var nytt, när jag precis hade kommit på vad som var fel, då hade jag nog skrikit JAAA, GÖR MIG TILL DEN TJEJ SOM JAG BORDE VARA!!!  Men nu har jag nu fått upp en glöd, jag VILL förändra, skapa acceptans och leva ett queert liv. Jag börjat lära mig att jag är bäst som jag är, och att jag en dag kan må riktigt jävla bra, som den jag är. Så jag antar att det är värt att må kasst nu, få slåss för att få som jag vill, vara den jag är, för att sen få ett bra liv OCH vetskapen att ha ändrat lite på världen. ;)
Så svaret är NEJ, jag hade inte ändrat det. (hade kanske inte valt det heller, men det är skillnad på att välja och välja bort vet ni.)
Egentligen är jag för ung, oerfaren och naiv för att kunna svara på den frågan, det är nog bättre om jag väntar tills jag ligger på min dödsbädd. Men jag tänker leva länge så jag kan lika gärna svara nu med. ;)
Hörs

Rektor och annat tjafs.;)

Kategori: hbtq

Igår var jag hos rektorn och blabblade om genus och utbildning. Haha, känner för att använda "fina" ord idag. Iaf så kom vi fram till att hon skulle se till att någon kom och föreläste om HBTQ för alla lärarna. Jag kommer också att vara med den dagen och berätta för lärarna om min "situation" och hur jag känner/vill göra. Sen ska lärarna göra någon slags kampanj eller något och se till att alla elever får lite mer kunnskap om HBTQ. Jag kommer inte att behöva göra alla läxor, och ska satsa på att lyssna på lektionerna ist. För att jag enl rektorn inte "klarar att ta in informationen just nu". Så det känns rätt chill. :)

Im in love, I'm in loooove...

Kategori: hbtq

such a beautiful suprise!!!
Haha, nej, jag vet inte. Och NEJ jag har inte gått  och kärat ner mig;) Har faktiskt tänkt på det lite, har ju skrivit här innan om att jag inte kan vara hetero. Är man hetero ska man ju gilla "motsatt" kön och vilket kön är intergendernas motsats?! Så jag har ju kallat mig queer så länge. Och jag antar att det stämmer:P Har fått veta att en tjej (queer) är kär i mig, så på DET hållet verkar det ju funka, hehe. Men jag själv har ju inte vart kär, så vi får la se. Men det jag verkligen hade tänkt på var att jag undrar om jag verkligen kan bli kär? Alltså, KOMMER KUNNA kommer jag ju, men jag menar just nu? Kan man bli kär när ens huvud redan är fullt av en själv?? Oj, nu lät jag jävligt självisk^^ Och jag menar, om vi låtsas att jag träffar ngn som jag blir typ galet kär i, och det var besvarat, HUR JÄVLA KUL SKULLE DET VARA FÖR DEN PERSONEN att vara tsm med ngn som bara är inne i sin egna värld?!?! Typ 8 av 10 timmar går åt att fundera, tänka, vara förbannad, osv, och resten går åt till min hund, typ. Haha, inte riktigt så, men ändå. Jag antar att allt löser sig med tiden iaf:) Och som tur är längtar jag inte prec efter ngn heller, såatte.
Jag har hört av en kompis att hon "inte når fram till mig", en dam på skolan har sagt att hon tycker jag verkar borta, vissa försöker prata med mig jättelänge innan jag hör dem, och det känns lite skummt. Jag vet inte om det är jag som bara är trött eller något, men jag antar att det löser sig. Annars rullar det, vet att jag inte skriver så ofta längre, men ohwell. Det kommer säkert bättring någon gång.
Visste ni förresten att det finns ett band som heter Lesbisk Plattfisk?! Haha, kanske inte riiktigt mmin musiksmak, men namnet var gulligt och lite lagom randome:P Bara youtuba så hittar ni. Hörs
peaceoutpeople!!!<3<3<33<3<333<<3<3<33<3:D

Lalalalalalalal

Kategori: hbtq

Jag har nu, eefter att bruden som jag snackar med på UM tippsat om det, skrivit ett brev till skolan. Här kommer det:

Till rektorn och alla andra som jobbar på Degebergaskolan:

Hej

Jag ville bara säga att jag är trans-person (intergender närmare bestämt) och queer. Jag vill verkligen inte höra att det ”bara är en fas”, för i så fall har jag varit i den fasen sedan jag var typ fem år eller något sådant. Jag har jävligt stora problem med detta. Inte just att jag är HBTQ utan att alla (ALLA) tar mig så förgivet. Jag får frågan om jag har någon ****VÄN, inte om jag är tillsammans med NÅGON. Jag blir indelad med de av samma biologiska kön som jag. Folk ser mig automatiskt som ”en av ******”, inte som en egen person! Allt detta är bara för att dom VET vad jag har mellan benen, för att jag har ett könsbestämt namn osv, men ingen verkar lägga märke till mitt könsuttryck.

Det är något som är otroligt konstigt, att man delar in folk efter om de har fitta eller kuk, det bara förstärker tvåkönsnormen och får faktiskt vissa att känna sig oerhört kränkta, förbisedda och diskriminerade. Som om intergenders, nongenders, biggenders mf inte ens existerade, men det gör vi, och kanske är det dags att börja tänka på oss också.

Jag har bett en lärare att sluta dela upp oss i grupper efter kille/tjej eftersom den personen gör det ofta, jag förklarade varför och att jag skulle bli glad om det ändrades. Läraren såg på mig uppifrån och ner, och sa: ”Jag tycker att du set ut som en (mitt biologiska kön)”. Redan nästa lektion var vi uppdelade i kille/tjej igen.

Gång på gång säger folk flata/bög som skällsord, men ingen reagerar. Kanske är det inte lönt, men ändå: gör något. Att folk använder det som skällsord förstärker heteronormen.

Ni har säkert råkat säga tex ”Hej tjejer”, och sedan insett att det är en kille bland alla tjejerna? Killen brukar bli lite stött och man brukar säga förlåt och sen skratta bort det. Så känns det för mig varje dag, och det är grymt irriterande. Men i mitt fall säger ingen förlåt, för ingen förstår.

Det har säkert märkts på mig att jag har börjat må riktigt kasst, jag har börjat skolka, slutat plugga, inte varit så trevlig, och sjunkit på många andra plan också, men ingen har reagerat eller ens tillsynes brytt sig. Kanske verkar det som om jag inte vill att någon ska bry sig, men egentligen är det kanske precis det jag vill.

jag skulle bli jätteglad om ni kunde prata med klasserna om HBTQ, och framför allt trans, för ingen verkar veta någonting om det. Glöm bara inte att det inte bara är transsexuella och ”transor” som ingår i begreppet trans personer, utan många fler också. Om ni hade försökt undvika att dela upp folk kille/tjej hade det också varit super! Så snälla, försök att göra dessa ändringarna, och tveka inte att prata med folk som verkar må dåligt.

Jag mår som sagt inte dåligt just för att jag är HBTQ, jag skulle aldrig se ner på mig själv på det sättet om ni förstår vad jag menar, utan på grund av andras okunskap och i vissa fall respektlösa beteende! Jag är inte dum i huvudet, bara kännslomässigt intersexuell.

Om ni inte till 100% förstår alla ord jag använt, eller är osäkra på något inom HBTQ så kan ni kolla in på

www.transformering.se

där har de väldigt bra information. Om ni har några frågor till mig så borde ni kunna hitta mig, det behövs nog inte ens så mycket ansträngning om man bara tänker till. Jag är öppen för samtal.

Jag ger er dessutom en plansch som jag har fått på ungdomsmottagningen, som det skulle vara snällt om ni ville sätta upp.

Hoppas att ni har haft en härlig påsk.

MVH

Detta brev la jag i min rektors "postfack" idag, och det ska bli intressant att se om det händer något. Jag valde att vara anonym, eller halvanonym ska man kanske säga, för att jag vill inte att dom ska prata med mig för att dom måste, utan bara om dom faktiskt bryr sig! Det borde vara rätt lätt att hitta mig, jag skrev ju om ett konkret exempel, och jag är nog den ända på skolan som öppet ifrågasätter normer mm. Men det viktigaste är iaf att dom tar upp det med klasserna.

Ha det gött!

Frida (tidningen alltså!)

Kategori: hbtq

= stor jävla hetero-cis-bibel! Okej, jag kanske borde förklra mmig lite grann nu.. Jag och en kompis som jag inte träffar så ofta (hon bor i Sholm, jag i Skåne) satt och snackade och bläddrade lite i hennes Frida-tidning. ÖVERALLT stod det saker som: Så här tolkar du POJKvännens sms, Våga prata med drömmKILLEN, KILLAR berättar om vad de tänder på hos TJEJER, fråga KILLpanelen om sex, jaja ni fattar grejen! På något ställen hade dom sktivik kille eller tjej, och det var ju bra, men resten var total hetero-cis-normativt. Detta störde mig något enormt, men det hjälper knappast att bara sitta hemma och störa sig. Därför funderar jag starkt på att köpa ett eget ex och sedan skriva ett mejl/brev till Frida och berätta hur de skulle kunna förbättra sin tidning. Sen är det bara att hoppas att de lyssnar:)
Glad påsk!

En av tusen...

Kategori: hbtq

Ibland..

Kategori: hbtq

..undrar jag HUR i hela världen det kan komma sig att folk ser mig som hetero-cis-tjej. Det jag menar är att jag försöker att se så androgyn ut som möjligt i mitt könsuttryck, har en kort frisyr som varken är "killig" eller "tjejig", har "killkläder" och "tjejkläder" blandat, ett "killigt" kroppspråk osv. Jag babblar på om hetero&två-köns normer och ifrågasätter när folk behandlar folk väldigt olika beroende på om man är tjej eller kille, om någon använder bög eller flata som skällsord undrar jag vad fan de håller på med. Det finns naturligt vis mer, men bara som exempel. Därför tycker jag att et är rätt skumt att folk fortfarandetar förgivet att jag är hetero-cis. Jag undrar om det är för att hetero-cis normen är så stark eller om det är för att folk inte har fördommar om hur HBTQ- personer ser ut? Hursomhelst är det underligt att jag funderar på det, för det visar ju att JAG har fördommar om hur folk ska ha fördommar om hur HBTQ-personer ser ut. Det blev lite skumt förklarat här på slutet, men jag hoppas att ialla fall någon förstår hur jag tänker.
Och jag måste faktiskt erkänna att det hade varit kul om någon faktiskt hade om jag var tillsammans med NÅGON, inte om jag hade POJKVÄN, om folk hade respekterat att jag inte vill ha jätte tighta kläder och inte tjatat om att jag måste FRAMHÄVA min kropp för jag har så fina former, jag håller ju på att bli KVINNA förgudsskull! *varning för ironi*
Det var förresten jättebra på kursen, väldigt läroikt, och jag fick bo med en ascool tjej med blått hår^^
Pössokram!

Är jag "för nöjd" med mig själv?

Kategori: hbtq

Tja!
Idag har jag hängt med en av mina närmaste vänner och vi hade det gött. Jag berättade att jag är (eller iallafall är ganska säker på att jag är) intergender, och hon tog det AwEsOmE!:) Men nu är det inte det jag ska skriva om utan en helt annan grej.
På bloggar som jag följer, i böcker, och på andra ställen står der ofta om hur otroligt fel själva kroppen brukar kännas som trans. Jag gillar ju naturligtvis inte alltid mina bröst, mina höfter, midja, lår, och allt annat feminint om kan tänkas finnas, men jag vill inte alltid få bort de heller. Jag vill ganska ofta ta bort allt det där, bli mer androgyn, men för mig själv så betyder det inte SÅ mycket, så länge jag kan dölja det är jag ganska nöjd. Nej, det som känns allra mest fel är att jag inte KÄNNER mig som tjej (eller kille för den delen) inte att min kropp ser ut som en tjejkropp. Detta får mig att undra om jag är "för nöjd" med mig själv (kan man bli det?!). Det jag menar är att jag kanske är så pass nöjd med mitt könsuttryck (jag ser ganska androgyn ut med hjälp av kläder, kroppspråk osv) och att det är därför som jag inte hatar min kropp så mycket? Jättebra isåfall!:)
Ha det gutt!!!
PS. Nu har äntligen Kristdemokraterna sagt ja till att ta bort kravet för tvångssterilisering om man ska få göra ett könsbyte, nu får vi bara hoppas att de inte väntar i evigheter med att ändra lagen! Welcome to 2012!! Läs mer på ”Dags att avskaffa kravet på sterilisering vid könsbyte” - DN.SE.

Depp och kompismys

Kategori: hbtq

Tja!
Igår träffade jag en gammal kompis på dagen och vi hade det jätteskoj:) På eftermiddagen/kvällen började jag tänka och tänka och tänka på identitet, vem jag är, VAD jag är osv, och det gjorde mig ganska deppig.. Känns som om jag har glidit tillbaka typ ett halvår i tiden och med mina tankar.. Har ingen aning om hur jag känner längre och det känns pissdåligt. Men förhoppningsvis så kommer allt tillbaka snart och jag blir som vanligt igen. Idag hägde en av mina bästa kompisar med hem och vi hade det mysigt och kul, bakade oboymuffins, gjorde smoothie på banan och jordgubb och hade det allmänt chill:D Nu ska jag försöka sova och bli pigg och imorrn ska jag nog ringa min ungdommsmotagning (brukar ta EVIGHETER att få en tid) för att boka ett möte med Anneli, min psykolog/kurator för att reda ut vad jag känner och vad jag vill göra osv. Det brukar hjälpa. Ha en bra vecka allihopa, det ska jag försöka ha, kram