varkeneller

Were here, were queer, get used to it!

Jag är nog bara lite dum i huvudet.

Kategori: life

Jag gråter i princip aldrig inför andra. Kan inte komma på att jag gjort det dom senaste två åren.
Jag har heller inge speciella anledningar, som jag alltid gråter av; utom en.
När folk är sådär genuint snälla, och visar att dom bryr sig, DÅ jäklar rinner tårarna. Av alla tillfällen. Jag har ingen aning om varför, och det är så irriterande, det ska man väl bli glad över, inte känna sig ledsen för.
Som igår, när jag berättade för vår nya gympalärare om varför jag inte är med (vill inte byta om, känner mig obekväm, får ångest osv) och han sa att det var helt okej, att han gärna hjälpte mig om han kunde göra på något och att jag gärna fick prata med honom. Okej, dom flesta säger så, men han verkade faktiskt mena det, och vad gör jag? Tackar så mycket och går ut på toa och gråter.
Det ända jag kan göra är att dra slutsatsen att jag är lite smått idiotisk.

Kommentarer

  • Elias säger:

    Ja men det är väl klart man gråter, det blir så bara, när nåt är svårt och folk visar vänlighet och förståelse, då bara rinner det hejdlöst. Därför hatar jag när folk typ ska trösta en när man verkar nere, för då börjar jag gråta =P

    Svar: Precis, särskilt om man anstränger sig för att inte gråta, så kommer någon och gör det svårare för en, eller tröstar som dom kollar det. ;)
    Alex

    2013-01-18 | 12:33:52
  • lila säger:

    Jag känner igen mig sjukt mycket i just dethär inlägget. Jag har aldrig gråtit inför mina kompisar, kanske de jag har känt sen sexårs, men inte annars... Det är så jävla jobbigt o börja gråta då man verkligen inte vill göra det. Jag är också lite smått idiotisk :)
    Men det är ju iallafall bra att vi kan gråta, det är ju ett tecken på att man är mänsklig.
    Kram

    Svar: Det har du rätt i, det är ju faktiskt bra att till och med vi har känslor… ;)Kram
    Alex

    2013-01-19 | 10:55:13
    Bloggadress: http://mrklila.blogg.se/

Kommentera inlägget här: