Jag är nog bara lite dum i huvudet.
Kategori: life
Jag har heller inge speciella anledningar, som jag alltid gråter av; utom en.
När folk är sådär genuint snälla, och visar att dom bryr sig, DÅ jäklar rinner tårarna. Av alla tillfällen. Jag har ingen aning om varför, och det är så irriterande, det ska man väl bli glad över, inte känna sig ledsen för.
Som igår, när jag berättade för vår nya gympalärare om varför jag inte är med (vill inte byta om, känner mig obekväm, får ångest osv) och han sa att det var helt okej, att han gärna hjälpte mig om han kunde göra på något och att jag gärna fick prata med honom. Okej, dom flesta säger så, men han verkade faktiskt mena det, och vad gör jag? Tackar så mycket och går ut på toa och gråter.
Det ända jag kan göra är att dra slutsatsen att jag är lite smått idiotisk.