varkeneller

Jag hatar hur okända människor tar förgivet att dom får krama mig, ta på min kropp, ingen får ta på min kropp utan min tillåtelse, den är min. Hur dom tar förgivet att jag vill prata om skolan, vänner, kärlek, med dom. 

Hade dom faktiskt försökt lära känna mig hade det kanske varit okej, men om man vill lära känna någon så är det en bra idé att faktiskt göra det från början, och ine ta för givet en massa saker först, som att personen är hetero, till exempel. Frågar man någon man tror är tjej om denna har pojkvän, visar man ju att man redan har placerat denna i en mall, och tar saker för givet, som kanske inte alls stämmer. Då lär man inte känna personen, utan bara tror att man gör det. 

Imorgon ska jag åka och fira min systers födelsedag, hos hennes pojkväns föräldrar. Hela hans familj, och några från vår. 

Jag kan inte hjälpa att jag redan mår lite mått illa av tanken på att det ska bli som förra (första) gången jag träffade dom, i somras.

Bara för att dom plötsligt är en del av min systers familj, har dom också någon slags rätt till att lära känna mig, eller nej, dom tror att dom redan gör det.

Jag är väl gnällig. Men min sociala förmåga räcker inte till, helt enkelt. Antigen tar jag i till jag spyr, fejkar och skrattar och fnissar, och uppfattas som social, eller är jag mig själv och uppfattas som bitchig, tråkig och otrevlig. 

Vi får se vilken jag kör på imorgon, om jag följer med.