varkeneller

Haha, nej, jag vet inte. Och NEJ jag har inte gått  och kärat ner mig;) Har faktiskt tänkt på det lite, har ju skrivit här innan om att jag inte kan vara hetero. Är man hetero ska man ju gilla "motsatt" kön och vilket kön är intergendernas motsats?! Så jag har ju kallat mig queer så länge. Och jag antar att det stämmer:P Har fått veta att en tjej (queer) är kär i mig, så på DET hållet verkar det ju funka, hehe. Men jag själv har ju inte vart kär, så vi får la se. Men det jag verkligen hade tänkt på var att jag undrar om jag verkligen kan bli kär? Alltså, KOMMER KUNNA kommer jag ju, men jag menar just nu? Kan man bli kär när ens huvud redan är fullt av en själv?? Oj, nu lät jag jävligt självisk^^ Och jag menar, om vi låtsas att jag träffar ngn som jag blir typ galet kär i, och det var besvarat, HUR JÄVLA KUL SKULLE DET VARA FÖR DEN PERSONEN att vara tsm med ngn som bara är inne i sin egna värld?!?! Typ 8 av 10 timmar går åt att fundera, tänka, vara förbannad, osv, och resten går åt till min hund, typ. Haha, inte riktigt så, men ändå. Jag antar att allt löser sig med tiden iaf:) Och som tur är längtar jag inte prec efter ngn heller, såatte.

Jag har hört av en kompis att hon "inte når fram till mig", en dam på skolan har sagt att hon tycker jag verkar borta, vissa försöker prata med mig jättelänge innan jag hör dem, och det känns lite skummt. Jag vet inte om det är jag som bara är trött eller något, men jag antar att det löser sig. Annars rullar det, vet att jag inte skriver så ofta längre, men ohwell. Det kommer säkert bättring någon gång.

Visste ni förresten att det finns ett band som heter Lesbisk Plattfisk?! Haha, kanske inte riiktigt mmin musiksmak, men namnet var gulligt och lite lagom randome:P Bara youtuba så hittar ni. Hörs