varkeneller

Var på bup i går. När jag kom in i rummet så frågade jag om min psykolog från UM hade ringt (hon har försökt få tag på min andra psykolog), och det hade hon. Dom hade gemensamt beslutat att skicka min remiss till sexolog. Jag blev jävligt glad, verkligen. Min psykolog skulle skicka den samma eftermiddag. 

Jag frågade om hur min psykolog trodde att det var bäst att säga till mamma, om vi skulle ha något möte och förklara vad som är på gång eller om jag bara skulle säga det eller om vi skulle skita i att berätta det. 

DÅ kommer hen på att hen inte alls kan skicka remissen förren hen har fått min mammas godkännande. Lite sent att komma på det när jag precis hade fått reda på att jag "var vidare". 

Alltså jag är rätt säker på att mamma kommer att godkänna det, men nu kommer det att förskjutas ännu längre, bara för att jag stälde en praktisk fråga. Jag ska iaf prata med mamma och sedan be henne ringa till bup och sen ska jag, eventuellt vi på möte där, och sen får vi se om hon skickar remissfanskapet. 

Sen skulle hen iaf läsa upp remissen för mig, och den var fan inte bra. Jag blev kallad "flickan" flera gånger, det stod att jag inte kände mig tillräckligt kvinnlig (vafan, jag är ju inte kvinna ALLS, det är det som är grejen) och andra småfel. 

Eftersom att jag redan var sur, ledsen och förbannad så fick jag då ett mindre trevligt litet utbrott på psykologen. Hen bad iaf så mycket om ursäkt och skulle ändra det. Hen sa också att "jag har ju aldrig haft ett sådant här fall innan, det är inte lätt att veta". Som om man inte kan räkna ut att jag inte vill bli kallad flicka. -.-

Men ja, det löser sig väll, det måste det göra.