Var på bup igen idag, och som tur var träffade jag en ny person idag. Hen var mycket mycket bättre, hade läst på lite innan och var inte alls som den förra. Hen hade tagit reda på var hen skulle skicka mig härnäst, och hen föstod min situation ganska väl. Det känns bra faktiskt.
Min mentor har pratat med min psykolog, och han kommer antagligen att bjuda dit mina föräldrar nästa vecka. På ett sätt känns det faktiskt bra, jag kommer (om dom låter mig fortsätta) inte behöva smyga med att jag åker till bup och UM, och i vilket fall som helst så kommer jag kunna vara mig självhemma, och jag behöver inte oroa mig för att någon som vet råkar nämna det eller att det ska komma fram på annat sätt.
Dom kanske kommer låta mig fortsätta på utredningen om min mentor säger att det är jätteviktigt för mig osv, men vi får se. Jag kan inte påverka det ändå.
Att det kommer bli ett helvete här hemma är en annan sak, det kan jag stå ut med.
Det är väll vad som har hänt hittils. Ha det gött!