varkeneller

Och funderingarna fortsätter. Det som är bra är att funderingarna inte är om vem jag är, utan hur jag vill att andra ska se mig, och vad dom ska kalla mig. 

Vill jag verkligen komma ut varje gång jag träffar en ny människa? Nej, det vill jag verkligen inte. Men samtidigt vill jag inte bli tagen för, och behandlad som en tjej. Och JA, tjejer och killar behandlas olika, hela tiden. Just nu blir jag nog tagen för tjej, dels för mitt nuvarande namn, dels för min kropp. Kanske kommer dessa problem försvinna när jag fått mitt stophormon, och när jag bytt namn. Men att tro det, känns otroligt naivt. Människor nöjer sig inte med att inte veta om någon är kille eller tjej, man MÅSTE veta. Men kanske står jag ut med att bli frågad vilket kön jag tillhör, om jag inte blir tagen som tjej till 100%? 

Vad vill jag ha för pronomen då? Hen, känns först som ett självklart alternativ, men hurska jag kunna få folk att kalla mig hen, utan att jag berättar för varje enskild person om hur det ligger till? Om jag någon gång blir så androgyn att folk inte kan avgöra om jag är kille eller tjej, så antar jag att dom kommer kalla mig hen eller den. Det skulle kännas helt okej med båda. Eller om dom försöker avgöra, och kommer fram till att jag tex är kill och kallar mig han, eller växlar mellan hon eller han. Allt känns just nu okej, bara inte hon/han eller honellerhan eller vaddetnuär. 

Ps. Jag ber om ursäkt till er som mailat mig, för att det tagit tid för mig att svara. Innan kollade jag mailen varje dag, men under sommaren har den rutinen försvunnit, hehe. Men nu har jag svarat. Det är jättekul att ni hör av er!:)